Har nyss kommit in efter en tur med Nero och blev så imponerad av honom att jag måste bara få skryta lite! Hade honom lös på promenaden och vi gick längs cykelbanan här i närheten. Han är oftast väldigt lätt att ha lös, med lite god belöning i fickan passerar vi lätt cyklister och andra gående utan problem och han håller sig alltid i närheten. Andra hundar är dock väldigt mycket svårare så det jobbar vi på, men idag förvånade han mig verkligen!

 

Att klara sig förbi störningen som vi stötte på idag tyckte jag nämligen var helt otroligt! Två små hundar busar en bit bort, efter ett tag börjar de båda att tokskälla och rusar efter en katt som springer i min och Neros riktigt och springer sedan parallellt med oss fast några meter åt sidan. Nero blev såklart väldigt nyfiken och överväger stundvis att hänga på den busande-och-jagande-katten-klanen men väljer att istället följa efter mig i någorlunda vacker fotposition. Helt överlycklig blev jag och han fick givetvis massor av beröm! Tidigade idag kom han även rusandes på inkallning mitt i lek med en annan hund - tänk vad lydig han kan vara ibland! :) Om han ändå alltid kunde vara så här lydig och vi slapp få gå igenom könsmognad och trotsålder och allt sådant där jobbigt så vore det väldigt skönt! ;) Meeeeen vi ska nog inte hoppas på allt för mycket...!

 

Så, då har jag fått ur mig det och minskat trycket av min lilla stolt-bubbla inom mig. Nu är det snart sängen som gäller. Puss godnatt!